Det börjar i maktens utkant: några tonåringar protesterar utanför riksdagen, med kartongskyltar i händerna och en okuvlig envishet i blicken. Därifrån vecklas Helena Molins långtidsporträtt ut – av en generation som tidigt tvingas förstå politikens hänsynslöshet. Kampen för klimatet och för rättvisa löper parallellt med ett liv som borde handla om vänskap, lek och framtidsdrömmar, men som gång på gång kapas av vuxenvärldens misslyckanden. Resultatet är en intim och drabbande skildring av vad som händer när moraliskt ansvar läggs i händerna på dem som ännu söker sin plats i tillvaron.
