Nyheter

Tempo söker verksamhetsledare

Tempo Dokumentärfestival är Sveriges största festival för dokumentära uttryck. Sedan grundandet 1998 presenteras dokumentärer från hela världen som annars inte skulle nå en svensk publik och Tempo utgör ett unikt forum för att samlat presentera dokumentära verk över genregränser – film, radio, foto och mer experimentella uttrycksformer. Tempo är också ett inspirationsforum för dokumentärbranschen och arrangerar årligen en rad branschrelaterade aktiviteter. Mellan festivalerna arrangeras även olika evenemang med dokumentär inriktning som förhandsvisningar och sommarvisningar samt insatser för barn och unga. Festivalen och dess kringaktiviteter anordnas av den ideella föreningen Tempo Dokumentärfestival. Organisationen har i nuläget 2 anställda på helårsbasis, samt ytterligare ca 15 projektanställda på varierande längd inför och under festivalen. Samtliga anställda inom organisationen samt dess styrelse jobbar för en gemensam värdegrund som genomsyrar hela arbetet:

”Tempo Dokumentärfestival står för det fria ordet, för alla människors lika värde och för yttrandefrihet. Tempo tar upp frågeställningar som belyser genus, etnicitet, strukturell rasism, sexualitet, klass, nationella minoriteter, funktionsvariationer, mångfald samt miljö- och hållbarhetsfrågor. Tempofestivalen är öppen och tillgänglig för alla. Tempo uppmuntrar debatt, åsiktsutbyte och diskussion. Tempo Dokumentärfestival är en politiskt och religiöst obunden verksamhet”.

Arbetsbeskrivning
Vi erbjuder en spännande arbetsplats som är både kreativ, utvecklande och händelserik. Tjänstens fokus ligger på det övergripande ansvaret för Tempo Dokumentärfestivals verksamhet, både festival och arrangemang under året. Tjänsten innebär övergripande ansvar för ansökningar, budgetering, ekonomi, rapporteringar, redovisningar, handlingsplan, avtalsskrivningar, personal, kontakt med Tempos styrelse, information, publikarbete, marknadsföring, samarbeten och sponsorer. Tjänsten innebär också att i samråd med den konstnärliga ledaren utveckla festivalen samt internationella samarbeten.

Kvalifikationer
Vi söker dig som har längre dokumenterad erfarenhet av strategisk utveckling inom film och/eller kultur, har ett brett kontaktnät inom filmbranschen i Sverige och gärna internationellt samt är van att arbeta mot beslutsfattare. Om du har erfarenhet av konstnärlig utveckling av film och kultur är detta meriterande för tjänsten samt tidigare kännedom av att arbeta med kulturproduktion inom en ideell organisation. Du har tidigare haft personalansvar och är van att hanterat stora kulturbudgetar samt är väl insatt i de ekonomiska strukturer som gäller i kultursektorn.

Vi söker en engagerad, erfaren, kreativ och strukturerad verksamhetsledare som är drivande och van att leda större kulturprojekt och samarbeten på flera nivåer. Arbetsuppgifterna förutsätter att du är proaktiv, har god initiativ- och planeringsförmåga samt helhetssyn. Du behärskar svenska och engelska i både text och tal. Vi ser gärna sökande med olika bakgrund och erfarenheter.

Tillträde 1 aug eller efter överenskommelse. Tjänsten är en tillsvidare med provanställning på 8 månader.

Skicka din ansökan med CV och personligt brev (ca en A4) samt löneanspråk till styrelsen@tempofestival.se senaste 15 maj. Lämna gärna referenser.

Vid frågor kontakta Melissa Lindgren (konstnärlig ledare) på melissa.lindgren@tempofestival.se eller 0739741820.

Tack för i år!

Den 18:e upplagan av Tempo Dokumentärfestival öppnades med en storslagen invigning på Folkoperan och världspremiären av Kim – Den skalliga primadonnan av Fredrik Egerstrand och Tintin Anderzon. Därefter följde 6 intensiva dagar fyllda med film, radio, foto, VR, seminarier och masterclasses.

Tempo 2017 bjöd på publikkaos på Moderna Museet när Marina Abramović gästade visningen av The Space in Between. Raoul Peck, Maud Nycander och Helen Ardelius höll mästerliga masterclasses och vi kunde njuta av djupgående Q&As efter majoriteten av festivalens visningar. Vi gläds åt en ökad publiktillströmning och biljettförsäljning även i år. I det största programmet någonsin gick många av filmerna för utsålda hus. Dessutom var vi på fler platser än tidigare. Hela 18 platser förgylldes med dokumentärer – från Biokällan i Märsta via Södermalm till Reflexen i Kärrtorp och Mångkulturellt Centrum i Fittja.

Vi är speciellt glada att årets program var så fullt av nya talangfulla filmare med nya perspektiv, vilket känns väldigt lovande för svensk dokumentärfilm! Tillsammans med mer etablerade röster gav det årets program en stor bredd. Vi hoppas kunna fortsätta att stödja dokumentärmakare genom hela processen med pitch, work in progress och visningar.

Tack för i år och vi ses snart igen! 

Foton: Ronja Jönis, Magnus Norden, Katriina Mäkinen, Herman Der Nederlanden

Lyssna på processpodden

För er som missade inspelningen av processpodden som spelades in under festivalen finnas nu möjlighet att lyssna på den online! Hör det spännande avsnittet med dokumentärfilmaren Anna Persson (Förvaret, Jag är Dublin) och poeten Mats Söderlund (bl.a. Observatoriet, Göra kärlek) i ett samtal om sina konstnärliga processer här!

Årets vinnare på Tempo Dokumentärfestival!

Vinnarna i de olika tävlingarna på Tempo Dokumentärfestivals artonde upplaga är nu utsedda. Totalt delades sex priser och tre hedersomnämnanden ut på prisgalan, som på lördagskvällen hölls på Teater Tre i Stockholm. 

 

Stefan Jarl International Documentary Award

Stefan Jarl International Documentary Award är priset för bästa internationella dokumentär och presenteras med stöd från Barbro Osher Pro Suecia Foundation. Prissumman är 2000 euro.

Vinnare

I Am Not Your Negro av Raoul Peck

Juryns motivering: The Stefan Jarl International Documentary Award goes to a film that tells us
 a story that is more important today than in a very long time. It opens perspectives on how to see things as they are, of race relations but also in a deep meaning of what it means to be a human being, living in a conflicted and complex world where no easy solutions exist. Director Raoul Peck has given us a fluid, personal work with a message that resonates all around the world for those who will listen.

Tempo Documentary Award

Tempo Documentary Award är en av Sveriges största dokumentärfilmstävling. Priset på 75 000 kr går till filmens regissör. Tävlingen arrangeras med stöd av Svenska Filminstitutet och Influence Film Club.

Vinnare

Efter Inez av Karin Ekberg

Juryns motivering: En film som är svår att se, svår att göra, men som bryter en tystnad och ger oss en djupare förståelse kring livets villkor. En film om förlust, men framför allt om kärlek
– och som, tack vare filmarens respektfulla känsla för integritet och inte minst Denize och Filips mod och generositet – lämnar oss i en tacksamhet över att få insikt i något som ingen någonsin egentligen vill förstå; hur en mäktar med att leva med ständig sorg.

Hedersomnämnande

Trafikljusen blir blå i morgon av Ragnhild Ekner

Juryns motivering: För en alldeles egen röst, ett mod att vara just det och en tilltro till det dokumenterade. Från en tid, en grupp människor, ett liv många glömt. Vi vill hylla spontaniteten, när det dokumentära blir till konst och när mellanrummen talar – om någon som betydde mycket för många. Intensivt poetiskt, smärtsamt vackert.

Tempo Short Award

Tempo Short Award är tävlingen för bästa dokumentär i kort format. Priset på 25 000 kr går till filmens regissör. Tävlingen arrangeras med stöd av Svenska Filminstitutet och Filmregion Stockholm-Mälardalen.

Vinnare

Studio 5 
av Axel Danielson & Maximilien Van Aertryck  

Juryns motivering: För ett omisskännligt konstnärligt uttryck som visar sociala hierarkier med subtil humor, och får oss att se på nyhetsskapandet med en ny blick. Filmen belyser vår kusliga distans såväl till varandra som till vår omvärld.

Hedersomnämnande

Brev till Sverige av Salad Hilowle

Juryns motivering: Hedersomnämnande till en film av en regissör vi vill se mer av. Flödande bildberättande, rörande längtan och minnesvärda ord som ”Glöm ursprung – kolla hjärtat”. Brev till Sverige!

New Doc

Priset är på 70 000 kronor, varav 30 000 kronor i teknikstöd, och tilldelas en ny lovande regissör till ett kommande filmprojekt. Priset delas ut i samarbete med Filmbasen/Film Stockholm, Film i Öst, Filmpool Jämtland, FilmCloud/Kultur i Väst, Film i Dalarna, Filmpool Nord, Kultur i Halland – Film.

Vinnare

One Ticket Please av Matiss Kaza

Juryns motivering: Med årets New Doc-pris hyllar vi idag en egensinnig, passionerad och på gränsen till osympatisk kvinna som lever totalt efter sina egna regler. Filmen är känsligt berättad och med ett följsamt foto låter den oss ständigt överraskas. Regissören låter karaktären bit för bit veckla ut sitt liv utan att döma eller komma med pekpinnar.

Hennes livsfilosofi kan sammanfattas i hennes replik: ”I don’t believe in common sense. Everything that people call common sense is learnt behaviour.”

Hedersomnämnande

Löftet av Paula Gustafsson

Juryns motivering: Med en exceptionell förmåga att skapa intimitet till sina karaktärer, skildras ett varmt kärleksporträtt av två äldre kvinnor. Filmen ger en vacker och smärtsam inblick av ålderdom i dödens närhet och blottlägger förhållanden som man sällan ser på film. 

Tempo Pitch

Tempo Pitch är tävlingen för nya dokumentärfilmsidéer. Priset består av 75 000 kr i utvecklingsmedel. Tävlingen arrangeras i samarbete med SVT Dokumentär, Svenska Filminstitutets dokumentärfilmskonsulent och Filmregion Stockholm-Mälardalen.

Vinnare

Häxan Anna av Peter Gerdehag, Malcolm Dixelius och Zara Arrehed

Juryns motivering: Går till en film som inte fjäskar för publiken och som ger inblick i en värld som väcker både nyfikenhet och fascination. Genom en kompromisslös karaktär som fått nog och på ett radikalt sätt återskapar sitt liv. Precis som filmarna själva hoppas juryn att priset kan användas till att göra en djupdykning hos familjen och skildra huvudkaraktärens strävan efter acceptans. Tempo Pitch 2017 går till en förkristen historia som helar människor i vår moderna tid.

Short Dox Radio

I Short Dox Radio tävlar tio radiodokumentärer på max 3 minuter om 5 000 kr. Priset instiftades av Bengt Bok, professor i radioproduktion vid Stockholms Dramatiska Högskola.

Vinnare

Den sista snapsen av Jon Jordås

Juryns motivering: För en skildring som utan sentimentalitet och i all enkelhet berättar en historia om själva existensen. Om att dö och om sången i livet.

Ett poem kring filmen “The War Show” av Ghayath Almadhoun

Vi bad den svensk-palestinsk-syriske poeten Ghayath Almadhoun, baserad i Stockholm, om ett poem kring den oerhört starka filmen »The War Show« – om ett gäng unga vänner före och under kriget i Syrien. Flera av dem bekanta till Ghayath, sedan tiden han drev »The House of Poetry« i Damaskus. För oss valde han den avslutande delen i hans kommande dikt »The Capital«.

From »The Capital« by Ghayath Almadhoun

you accuse me of a lack of objectivity in my poems, fine, I’ve never been objective in my life, I’ve
always been biased and I have double standards, I have been biased in favour of blacks against
racism, in favour of the resistance against the occupiers, of militias against armies. I have taken
the side of the Red Indians against the white men, the Jews against the Nazis, the Palestinians
against the Israelis, the immigrants against the neo-Nazis, gipsies against borders, original
inhabitants against colonialists, science against religion, the present against the past, feminism
against patriarchy, women against men, your side against other women, Kafka’s side against routine,
poetry’s side against physics
physics
God damn physics
why do the immigrants drown then after they’ve breathed their last they float on the surface of the
water?
why doesn’t the opposite happen?
why don’t people float when they’re alive and drown when they’re dead?

fine
let’s call things by their names
books are the graveyards of poems
houses are concrete tents
dogs are wolves that have accepted humiliation
prayer rugs remind me of flying carpets
my room has fallen in love with your green shoes
I drown in you as Syrians drown in the sea
oh God
look where the war has taken us
even in my worst nightmares it never occurred to me
that one day
I would say in a poem
I drown in you as Syrians drown in the sea

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

every shell that falls on Damascus is just a page torn out of Descartes’ book
when we were born
life was coloured
and photos were black and white
now photos are coloured
and life is black and white.

Translation: Catherine Cobham

The War Show är en film av Obaidah Zytoon & Andreas Dalsgaard i Tempos sektion Top Docs. Visningen gästas av Ghayath Almadhoun. Du kan läsa hela dikten på originalets arabiska – och fyra andra språk – på Citybooks. Poemet hämtas från den kommande »Adrenaline«, som kommer på arabiska i vår och på engelska i USA i höst.

Ghayath Almadhoun
• Poet, född i Damaskus 1979. Kom till Sverige 2008. Bor i Stockholm.
• På svenska finns sedan tidigare samlingarna »Asylansökan« (Ersatz, 2010) och »Till Damaskus« (Bonniers, 2014).
• Mer av hans poesi, hans poesifilmer (tillsammans med Marie Silkeberg) och mycket mer finns här.

Av: Henric Tiselius

En återblick till 2016 med Ewa Cederstam

Den 18:e upplagan av Sveriges största dokumentärfestival är snart här! Tempo har vuxit upp, mognat och blivit ännu större. Inför festivalen har vi gjort nedslag i historien  genom att låta personer som deltagit i Tempo berätta om de gångna åren som gått. 2016 visades Ewa Cederstams film “Förövare” i tävlan Tempo Short Award. En film som handlar om de män som är dömda för våldtäkt. Filmen berör frågor om hur dessa män själva minns övergreppen och hur det tänker kring sin egen skuld. Och går det att komma ut och gå vidare som dömd gärningsman efter avtjänat fängelsestraff?

Ewa berättar om reaktionerna som filmen fick under och efter filmfestivalen 2016.

“Filmen fick väldigt olika reaktioner, de flesta var positiva till att jag lyfte männens eget ansvar för våldtäkt, lät de berätta med sina egna ord. Detta att jag ville låta dessa män själva få komma till tals.  Andra har haft starka åsikter “Ska vi verkligen lyssna till förövarna själva? Är det inte bara bättre att låsa in dem, skära kuken av dem och låta dem brinna i helvetet.” Hur tänkte du när du lät dessa män själva få beskriva övergreppen? Är det inte ett sätt att föringa brottet?”

För mig är det viktigt att låta dessa män själva få komma till tals. Inte minst för att försöka förstå varför våldtäkt sker? Om de själv sätter ord på det skedda, om jag ger röst åt de som faktiskt begår brotten. Är det då möjligt på sikt, att få ner antal våldtäkter. Jag ville försöka låta förövarnas egna minnen av och på varför man begår våldtäkter bilda framåtrörelsen i filmen.

I mina tidigare filmer Kvinnans Plats och Våga minnas har jag valt att berätta ur offrets perspektiv  I förövare är det nu gärningsmannen själva som berättar om sina tankar, minnen av brottet. Båda parter tycks minnas lika lite. Vad beror det på?

Förövare – En film om försoning men också om att försöka förstå brottet man begått för att kunna gå vidare. Utan att rättfärdiga våldtäkt, vill jag problematisera och se människan som begått gärningen. Sätta in detta i en samhällelig kontext där media ofta är med om att skapa rädslor, skapa monster av män de inte är. Filmen är ett försök till förståelse utan andra bevekelsegrunder än de rent humanistiska.”

Filmen visas nu på SVT–Play. Se den här.

Tempo möter Marina Abramovic

Marina Abramović är drottning över performancekonsten. Den där det mänskliga utbytet blir konst. Där konsten finner en gemensam andning, som bina i en bikupa. Performancekonst inte helt olik många mänskliga ritualer. Är det därför Marina intresserar sig så för dem? Nu är en av hennes kompromisslösa resor in i ritualernas riken dokumenterade. “Marina Abramovic and Brazil – The Space in Between” visas på Tempo med Abramović närvarande. Samtidigt som hennes stora retrospektiv öppnat på Moderna Museet. (more…)

Tempo möter Oscarsnominerade Raoul Peck!

På 70-talet skriver författaren och medborgarrättsledaren James Baldwin på ett manus om USA utifrån sina tre mördade vänner, Medgar Evers, Malcolm X och Martin Luther King Jr. Det blev inte mer än 30 sidor. Men utgångspunkten för Raoul Peck, som 37 år senare utifrån dem skapar en av årets viktigaste filmer – alla kategorier. Nu är både Peck och filmen “I Am Not Your Negro” på väg till Sverige. Filmen visas både på Tempo och CinemAfrica, samt får biografpremiär under våren.

Obama förändrade inte strukturer, “Ferguson” och andra skjutningar fortsätter, Trump vinner. Hur ser USA ut? Och såg ut? James Baldwin undrade. Idag oroar sig Peck för att allt för lite förändrats sedan dess. Så han vänder sig till James Baldwins unika röst och ger genom sin film den amerikanske författaren till en ny generation.

Du har arbetat med den här filmen i nära ett decennium.

– Jag mötte James Baldwin och hans texter redan som tonåring och det förändrade helt och hållet mitt liv, berättar Raoul Peck. Hans tankar, hans sätt att på ett för mig nytt sätt dekonstruera verkligheten presenterades för mig, på samma sätt som han dekonstrukterade filmen och berättandet. Allt fick en ny struktur.

– Jag vill se till att hans röst inte försvinner, att en ny generation får tillgång till hans skrivande. För han var central för så många på 60- och 70-talet, och som en äldre vis man för Nina Simone, Maya Angelou och många fler. Och Tony Morrison. Han analyserade och gav oss brutala sanningar som ingen annan. Man skulle inte kunna uttrycka sig som han gjorde idag.

Peck fick tillgång till hela Baldwins arkiv och därmed ett stort ansvar att förvalta hans arv.
– Allt, allt måste ju klicka. Jag behövde total frihet. Det var därför jag producerade filmen själv. Också ett extremt ansvar att göra rätt. Istället för att, som du vet, ha en massa talking heads och så, allt sker inne i Baldwins huvud. Allt är hans röst. Så jag måste vara extremt precis med montagen, associationerna, alla dessa lager måste gå ihop.
– Jag ska inte synas. Jag har inte skrivit eller lagt till ett enda ord. Ofta ser man filmmakaren som en Gud, här är det Baldwin. Baldwins röst som är i totalt fokus. Och det var därför jag ville ha Samuel L. Jackson att läsa hans ord.

Då, på 60-talet, verkade politiken betyda så mycket. Den var allvar. Idag… saknar du det allvaret?

– Idag är allting underhållning, till och med politiken är underhållning. Vi bombarderas av en propagandamaskin som vi inte kan dekonstruera.

Men du hade makt, var kulturminister på Haiti ett drygt år.

– Ja, jag var en del av ett kollektiv och såg det som ett ansvar för landet där jag vuxit upp. Om jag ropar på större aktivitet, då måste jag ju också ta ett ansvar och vara aktiv själv. Sedan avgick vi ju hela gruppen då läget var oacceptabelt. Det är så makten fungerar…
– Inget har riktigt förändrats. Jag tycker att världen är lat och har varit så länge. Idag existerar inte den internationella solidariteten. Alla lever i sina bubblor. Och när problemen kommer så svarar man med att rösta fram en Le Pen eller en Trump, som ju inte direkt kommer att lösa verklighetens problematik. Jag är uppriktigt orolig över demokratins tillstånd, som att det i det amerikanska valet är 26 procent som röstade på personen som blev president. Det är ju perverst. Också här kan man lyssna till Baldwin: Om man ska förändra någonting, då måste man fejsa det! Annars går det inte.
– Titta på siffrorna som presenterades nyss av Oxfam. Idag äger åtta personer mer än vad 50 procent av världens befolkning har. Det är skandalöst absurt. Så den som säger att vi lever i en demokratisk värld… Det gör vi inte. Vi måste säga nej. Men om inga institutioner eller organisationer utmanar denna ilska, så får vi denna högerpopulism. Det finns ingen som utmanar det korkade… Eller strukturerna. På så sätt är mycket precis som förr.

Pecks globalt uppmärksammade film är inte bara en historia om det amerikanska samhället utan en berättelse om oss alla här och nu.
– “I Am Not Your Negro” är egentligen en film om många ämnen. Den handlar också på många sätt om Europa som om USA. Baldwin berättar ju indirekt om alla minoriteter och hur de tystats ner. Baldwin är universell och tillhör alla.

Och så har du samtidigt gjort en spelfilm om den unge Karl Marx, med premiär på Berlins filmfestival.

– Det är inte heller någon slump. Det var Baldwin och Marx som lärde mig att förstå världen, det kapitalistiska systemet. Absurt nog får Marx stå till svars för sovjetimperiet. De kidnappade honom, när han i själva verket nog skulle varit den första att avrättas.

Två såna jättefilmer på en gång. När får du sova?

– Haha. Nja inte nu, men snart kommer jag för första gången i mitt professionella liv få lite tid över.

Peck vill återupprätta James Baldwin och ge honom den uppmärksamhet han förtjänar. Det gör Tempo också. Baldwin är inte bara huvudperson i “I Am Not Your Negro”, utan förekommer även i två andra starka filmer under årets Tempo. Dels i “Citizen Jane”, dels i porträttet “Maya Angelou: And Still I Rise”. Men det är uppenbart, den som inte har sett “I Am Not Your Negro” är inte fullärd.

Köp biljetter och läs mer om filmen: “I Am Not Your Negro”

RAOUL PECK:

• Filmare, tidigare mest känd för sin film “Lumumba”. Kulturminister på Haiti 1996–1997.
Aktuell:
• Besöker Tempo med sin nya film “I Am Not Your Negro” som tävlar i Stefan Jarl International Documentary Award.
Samtal efter visningarna och Raoul Peck ger också en masterclass.
• Premiärvisning på Berlins filmfestival av Pecks spelfilm “The Young Marx” (med August Diehl).
• “I Am Not Your Negro” förhandsvisades på CinemAfrica den 22–26 februari och har svensk biodistribution av Nonstop Entertainment.

Av: Henric Tiselius

Vi ber om ursäkt!

Tempo Dokumentärfestival beklagar verkligen situationen som uppkommit i samband med filmen I Am Not Your Negro, som visas i tävlan på Tempo.  Vi har bett festivalen CinemAfrica om ursäkt för hanteringen. Vi har tagit till oss av kritiken och de synpunkter som framförts. Filmen är nominerad till Tempos internationella filmpris vilket kräver svensk premiär. De flesta filmfestivaler har premiärkrav för sina tävlingar och därför nekade distributören till en början visningar på andra festivaler. Tempo valde sen att bortse från det absoluta premiärkravet och CinemAfrica visade filmen som förhandsvisning på festivalen. Vi har tagit lärdom av den här situationen och fortsätter att jobba antirasistiskt och mot diskriminering inom filmbranschen. Agneta Mogren, festivalchef & Melissa Lindgren, programchef Tempo

Pälsmössor, bilkrascher och patronhylsor i Tempo 2017!

Många av filmerna i årets program premiärvisas i Sverige, bland annat Dream Empire av David Borenstein, The Man Who Saw Too Much av Trisha Ziff och The Land of the Enlightened av Pieter-Jan De Puec. Dessa regissörer är några av de internationella gästerna. Heta radiodokumentärer i Sound Sauna på Finlandsinstitutet, fotoutställning, samtal och rekordmånga seminarier med mera ingår också i festivalutbudet som pågår 6–12 mars. Här hittar du hela programmet.  (more…)

Tempo på Instagram

Läs mer!