I en smutsigt inrökt husvagn sitter en ensam man och zoomar med två vänner. Takfönstret står på glänt och utanför anas luft, frihet och grönska. Här börjar filmskaparens självbiografiska, vardagspoetiska betraktelse om vad som blir kvar när en familj splittras och vilka sår som stannar i barnet. Ju längre filmen löper desto fler minnen läggs till pusslet, och den långsamma tonen förvandlas till en strid ström av fotografier, VHS-material och ord som inte vill lämnas osagda.
Regissörsbesök den 6 mars!