fbpx

La Chana

»Inte ens applåderna var viktiga för mig, för de betydde att min tid i paradiset var slut.« När flamencon brann som allra mest stod också La Chana där. Fyllde konsert salarna världen över med sina kraftfulla steg. Ingen hade sett en flamencodansare som hon: Stark, innovativ och snabbare än ljuset. »Jag föddes för att dansa. Jag låg vaken hela nätterna för att repetera de olika rytmerna i huvudet tills de blev en del av mig.« Idag är La Chana åldrad, har ont, men är långt ifrån stukad. När hon nu sittande i en stol tar sina flamencosteg har hon ändå mer karisma och fart än alla andra. Stojevics dokumentär skildrar hennes liv under glansdagar, men också livet idag. Från dessa omänskligt suveräna smattrande fötter till den stillsamma vardagen för en sann spansk-romsk diva av idag. Men den skildrar också anledningen till varför hon en dag plötsligt försvann från rampljuset. Berättelsen om kollisionen mellan stjärnstatus och utsattheten i att leva med en minst sagt kontrollerande man. Vann publikpriset på IDFA 2016.

Innan visningen 7 Mars spelas förradion Den sista snapsen av Jon Jordås.