A BETTER MAN

Hon var ung när hon kär och hoppfull mötte sin första pojkvän. De såg så vackra ut på bilderna. Livet väntade.

Tjugo år efter sina ungdomsår, då hon gång på gång blev misshandlad, förnedrad och nära nog strypt till döds av sin Steve, så tar Attiya Khan ett nytt steg. Med en kamera. För att kunna bli hel räckte det inte med att fly, inte att så småningom skaffa sig en älskvärd man eller en fin familj. Steget hon behövde ta var att åter kontakta Steve och möta sitt gamla liv på nytt. Möta varandra. Vems fel var det?

Attiya Khan behövde göra den här filmen. Lika mycket för sig själv som för andra. För kvinnomisshandel är ingen ovanlighet. Kanadensiskans porträtt av sig själv, av Steve, av en slags läkeprocess, är dock högst ovanlig. Och mycket stark.

 

UNGA KRITIKER RECENSERAR:
Attiya väljer att konfrontera sin före detta pojkvän som hade misshandlat henne när de var yngre. 20 år efter senare sitter de och pratar. Attiya är stark som vågar  ta upp och diskutera misshandeln. Hon var från början väldigt nyfiken varför Steve betedde sig så mot henne. Mot slutet börjar hon inse vilka anledningar han hade till  det han gjorde. Steve verkar väldigt lugn i början på samtalet men mot slutet ser man att han faktiskt inser vad han hade gjort och vilka konsekvenser det skapat för bådas liv. Filmen använder sig inte av musik vilket var bra speciellt när Attiya och Steve pratade. Då kunde man koncentrera sig ordentligt och lyssna på det de pratade om. Handlingen är dystert och det kunde man märka då det var ofta molnigt eller mörkt när de filmade. Språket är inte trevligt, inte minst när Steve pratar om glåpord han brukade kalla Attiya. Filmen riktar sig främst  till människor som har upplevt eller upplever våld i hemmet men även de som kanske ser att det sker våld hos någon annan. Min Favoritscen är nog när Attiya har en workshop mot slutet av filmen för folk som har gått igenom något liknande. Det ger verkligen en positiv känsla. Även fast man har gått igenom något dåligt så kan dela sin upplevelse med andra människor och känna att man inte är ensam

Budskapet är att stå upp för som kanske inte har det bra hemma på grund av sin partner eller någon annan. Om man ser att någon inte blir behandlad bra bör man berätta till någon.  som är i våldsamma relationer söka hjälp

Filmen i sin helhet var bra men kändes som att den ibland behövde visuella återblickar som hade skapat mer inlevelse. Attiya är både regissör och manusförfattare och hon lyckas med att föra fram sin gripande berättelse.
Betyg: 6

Faith Biamba

Unga kritiker är ett samarbete mellan Tempo Dokumentärfestival, Botkyrka kommun och FLM för att stärka unga i sitt skrivande och i filmkritisk analys.