Hoppa till innehåll

Girl Gang inleds med bilder på ett mindre hav av unga flickor på en shoppinggalleria som skriker efter influencern Leonie. Eller Leoobalys som hon kallar sig på sociala medier. Flickorna riktar sina mobilkameror mot scenen, i hopp om att fånga en glimt av idolen.
Samtidigt hörs en berättarröst som pratar om en liten flicka som en dag fick en svart spegel av sina föräldrar och en dag började tala till spegeln. Och genom spegeln såg hon snart reflektioner av andra flickor som lyssnade och tittade på henne. Med hjälp av denna samtida saga om en mobil telefon kastas vi in i en inkännande och plågsam skildring av en tysk fjortonårings vardag framför och bakom kameran. Temat för årets fokussektion på Tempo Dokumentärfestival är Digitala speglingar, och Susanne Regina Meures dokumentär aktualiserar både nya och gamla
frågor i förhållande till det. I en av filmens inledande scener ser vi hur Leonie får kritik av en manager som menar att hennes content saknar autenticitet. Om du vill få dina kanaler att växa och samarbetspartnerna att ställa sig på kö, så måste du visa ditt riktiga jag, förklarar han. Äkta känner äkta och du är fejk, verkar han mena. Kameran håller fast fokuset på den unga influencerns ansikte och i några sekunder fångas något som hon sällan visar upp på sina sociala medier. En flicka med ett oroligt ansikte som skäms över att ha gjort fel inför vuxenvärlden. Frågan är om det är just den autenticiteten som hennes manager efterfrågar.

Den bilden får mig hur som helst att minnas en tidlös replik i den odödliga ungdomsserien Mitt så kallade liv (1990). Huvudkaraktären Angela, spelad av Claire Danes, cyklar nedför en gata och grubblar: “Folk säger alltid att man ska vara sig själv. Som om man skulle vara en bestämd sak, typ en brödrost eller något.” Precis som Angela undrar jag, när jag ser Girl Gang, om en fjortonåring ens har ett “autentiskt” jag. I filmen uppdateras frågan genom att inkludera sociala medier som en plattform för att konstruera jaget. Vilken slags autenticitet är möjlig när Leonies kanaler finns till för att marknadsföra produkter och boosta ett glatt och dansant varumärke? Jag vet inte. Att vara en influencer, och underhålla bilden av sig själv, verkar uppta hela Leonies existens. Vi får aldrig se henne med vänner eller i skolvardagen.

I Girl Gang får vi också följa Melanie, som är ett av Leoobalys mest trogna fans. Hon säger att hon spenderar sjutton timmar om dagen med att hålla igång den fanpage hon tillägnat den jämnåriga idolen. Senare frågar hon sig uppgivet varför svaren på hennes meddelanden dröjer, när hon vet att Leoobalys har mobilen i handen exakt varje minut. En av dokumentärens styrkor är att den visar att denna ungdomskultur faktiskt hänger ihop med barnarbete. Närgånget får vi se hur Leonies föräldrar hetsar henne till att vara ständigt uppkopplad för att hålla igång produktionen och försäljningen. “Jag kan inte Halkawttänka mig att gå tillbaka till ett vanligt arbete efter det här”, säger Leonies pappa när han sparkat hennes alltför kritiska manager och själv tagit över rollen. Filmen visar hur rollerna pappa, manager, barn och anställd skapar en röra av relationer, där det inte finns några tydliga skiljelinjer. Moralpaniken kring ungas medievanor återkommer med jämna mellanrum – inte minst när det gäller tjejer och konsumtionskultur.

Det är lätt att klanka ner på unga tjejer som säljer smink och ännu mer på de som konsumerar det. Girl Gang blundar inte för den kritiken, men istället för att ställa influencern till svars för hur hennes kanaler bidrar till en destruktiv konsumtionskultur så visar filmen hur vuxenvärlden uppmuntrar den. Leoobalys är ett varumärke som vuxna vill profitera på, men Leonie är samtidigt ett barn. Här bidrar Girl Gang med ett uppfriskande perspektiv till en debatt som alltför sällan tar hänsyn till generationsmaktordning. Och mitt i allt detta finns det alltså krav på att Leonie ska hålla fast vid sin autenticitet, som om vore det en brödrost, som om jaget inte alltid också speglar sin omgivning. Men förmodligen skulle hon kunna sälja en brödrost, med hjälp av en dans på Tiktok, till mamma och pappas applåderande förtjusning.

Girl Gang av Susanne Regina Meures visas i sektionen Top Docs.

Text av Kaly Halkawt