I Stefan Jarl International Documentary Award tävlar åtta filmer i kategorin bästa internationella dokumentära långfilm. Den vinnande regissören erhåller en prissumma på 3000 euro med stöd av Barbro Osher Pro Suecia Foundation. Tävlingen avgörs på festivalens avslutningsgala den 9 mars.
Fjolårets vinnare var Theo Montoyas experimentella hybriddokumentär Anhell69. Bland tidigare års vinnare finns filmpärlor som Mr Gaga av Tomer Heymann och La Mami av
Laura Herrero Garvín. Cecilia Björk är redaktör för Tempos internationella program och betonar att årets urval fortsätter en tradition av att lyfta formstarka filmer med en egen tydlig röst.
– I år tävlar åtta unika dokumentärer som tar sig an brännande ämnen och undersöker nya sätt att göra film. Alltifrån en fyratimmars filmfest i en exklusiv fransk restaurang, till folktro i Brasilien och en kvinnas strävan att sätta sina egna livsvillkor i Kina. Vi får ta del av liv, död och dokumentära experiment. Framför allt får vi uppleva otroliga dokumentärer från några av de mest intressanta filmskaparna just nu.
Hela programmet för Tempo dokumentärfestival släpps den 14 februari. Nedanför kan du läsa om filmerna för kategorin Stefan Jarl International Documentary Award.
Bye Bye Tiberias
Regi: Lina Soualem
Som ung lämnade Hiam Abbass Palestina för att följa sin dröm om att bli skådespelare. Nu åker hon tillbaka med sin dotter, regissören Lina Soualem, i denna ömsinta dokumentär om exil, familj, svåra val och livskraft. Allt mot bakgrund av kriget 1948 då de fördrevs från sin hemby. Med personligt filmat material och gamla familjefilmer pusslar Soualem ihop en berättelse om beslutsamhet och kärlek som sträcker sig över både generationer och territorier.
Canuto’s Transformation
Regi: Ariel Kuaray Ortega och Ernesto de Carvalho
När regissören Ariel Kuaray Ortega återvänder till sin hemby får han höra den mystiska berättelsen om Canuto, en bybo som förvandlades till en jaguar och sedan dog en tragisk död. Han bestämmer sig för att spela in en film om Canuto, och låter byborna spela rollerna. Denna hybriddokumentär spänner över många ämnen: konsekvenserna av kolonisationen, ursprungsfolkens status i Brasilien och legenden om “jepotá” – när en människa förvandlas till ett djur. Vad är sanning, vad är fiktion och vad är folktro? Och spelar det egentligen någon roll?
Menus-Plaisirs – Les Troisgros
Regi: Frederick Wiseman
Bland gröna kullar och betande kor i den franska regionen Ouches har familjen Troisgros sin michelinbestjärnade restaurang. Här lagas utsökt mat i samklang med naturen, med respekt för både råvaror och bönder – allt med en strävan efter att ge restaurangbesökarna en upplevelse utöver det vanliga. Det är en total visuell och sinnrik fröjd att befinna sig i Wisemans och familjen Troisgros sällskap, där stämningen snarare för tankarna till ett elegant spa än till köket i The Bear. Filmen är fyra timmar konstant underhållning, som dessutom gör en hungrig!
My Worst Enemy
Regi: Mehran Tamadon
Regissören Mehran Tamadon bjuder in exil-iranierna Mojtaba, Amzeh och Zar till ett rollspel. De har alla erfarenheter av fängelsestraff och brutala utfrågningar. Skulle någon av dem vara beredd att delta i ett experiment där de själva får agera förhörsledare för den islamiska republiken? Driven av hoppet om att en sådan dialog ska kunna bryta igenom den uppdiktade, men ack så fundamentala, ideologiska vägg som finns mellan dem, inleder de ett rollspel, som även blir en traumabearbetning.
Visas i samarbete med Salam Cinema.
Pure Unknown
Regi: Mattia Colombo
Vad händer om man dör och ingen vet vem man är? I dagsläget tar inget land ansvar för att identifiera de drunknade som i tusental flyter upp på Medelhavets stränder eller bärgas från båtvrak. Den italienska rättsmedicinaren Cristina Cattaneo arbetar outtröttligt med sitt mål: att identifiera ”Pure unknowns” – migranter, hemlösa och sexarbetare – och därmed hedra en grundläggande mänsklig rättighet. Det handlar om respekt för mänsklig värdighet och för de efterlevande. Filmen följer Cattaneo i hennes försök att väcka opinion för en paneuropeisk lagstiftning som ger de oidentifierade döda rätten till sitt namn. En saklig, upprörande och vacker skildring av en bortglömd fråga.
Red Herring
Regi: Kit Vincent
Vad gör du om du får veta att du bara har kort tid kvar att leva? När en ung filmare får en svår cancerdiagnos startar han ett filmprojekt. Det som skulle bli en film om regissörens pappas sorg över att förlora sin son, växer snart till en uppgörelse med hela deras familjehistoria. Det blir en mörkt humoristisk undersökning av hur man hittar hopp i de svåraste av stunder. Red Herring – ett engelskt uttryck som betecknar något som distraherar från det verkliga problemet – är en livsbejakande film om döden, eller kanske om livet, som inte väjer för att prata om att det en gång tar slut. En oväntat upplyftande film om sorg och försoning.
This Woman
Regi: Alan Zhang
”En helt ok fru, men en dålig mamma.” Så beskriver huvudpersonen Beibei sig själv. Beibei vill vara fri. Hon vill leva sitt liv utan begränsningar och önskar detsamma för sin dotter. Genom att självständigt röra sig från stad till stad, investera i fastigheter och skaffa sig olika älskare trotsar hon förväntningarna från det kinesiska samhället på hur en kvinna bör vara och leva. Med ett bländande vackert foto utforskar filmen frågan om normers dubbelnatur – kan könsroller även vara befriande?
Light Falls Vertical
Regi: Efthymia Zymvragaki
Hur är det att vara förövaren i en destruktiv relation? Ernesto vet och vill berätta. Tillsammans med regissören utforskar Ernesto varför han har blivit en våldsam man. Med hjälp av iscensättningar försöker han sätta ord på övergrepp och trauman. I takt med att bitarna faller på plats för Ernesto blir också Efthymias egen historia allt svårare att blunda för, och de båda ställer sig frågan – är det möjligt att bryta den våldsspiral som byggts upp under flera generationer?
Light falls vertical nominerades till European Film Award 2023.
