Varje år koras årets bästa svenska dokumentära långfilm. 2024 tävlar åtta filmer i Tempo Documentary Award. Den vinnande regissören får en prissumma och filmteknik till ett värde av 150 000 kronor. Tempo Documentary Award är det största priset som delas ut till svensk dokumentärfilm. Alla nominerande filmer kommer att visas under festivalen 4–10 mars.
Tempo Dokumentärfestival är en av Sveriges viktigaste mötesplatser för dokumentärt berättande. Bland tidigare vinnare av Tempo Documentary Award finns oförglömliga filmer som Belleville Baby av Mia Engberg, Videocracy av Erik Gandini och Hamada av Eloy Domínguez Serén. Förra årets vinnare var den intima vänskapsskildringen How to Save a Dead Friend av Marusya Syroechkovskaya.
– På Tempo möter vi regissörerna, producenterna och konstnärerna som skapat det som får oss att reagera och känna. När filmen möter publiken, när publiken möter regissören, när det så viktiga samtalet aktiveras, då finns det inget som känns mer värdefullt, roligt, spännande och på riktigt, säger Christina Höglund som valt ut filmerna till årets Tempo Documentary Award.
Tävlingen arrangeras med stöd av vår samarbetspartner Svenska Filminstitutet. Vi är stolta över att kunna premiera filmens regissör med 100 000 kronor. Det vinnande bidraget får även en teknikcheck värd 50 000 kronor tack vare vår sponsor Dagsljus Filmequipment – en ledande aktör inom uthyrning av professionell filmutrustning.
Barnen från Camp Ashraf
Regi: Sara Moein
Miljövetaren Amir, skådespelerskan Parwin, politikern Hanif och influencern Atefeh är några av de hundratals barn som i början av 90-talet smugglades till Sverige för att deras föräldrar helhjärtat skulle kunna ägna sig åt den politiska kampen i den marxistisk-islamistiska rörelsen Folkets Mujahedin. Tusentals barn skeppades från rörelsens militärbas i Irak till Mujahedin-sympatiserande fosterfamiljer i Europa. I Sverige placerades barnen med hjälp av sociala myndigheter. Intervjuer och arkivmaterial skildrar de smärtsamma familjeseparationerna och hur rörelsen blir alltmer auktoritär och sekteristisk.
Bröderna Andersson
Regi: Johanna Bernhardson
En av dem kallas “det svarta fåret”, en gör dokumentärfilm, en är den världsberömde filmskaparen Roy Andersson och en är regissörens egen pappa. Bröderna Andersson är ett ömsint porträtt av fyra bröder som glidit isär. Hur ska de kunna lappa ihop relationen när de inte har träffats på tio år? Hur kunde livet bli så olika för de fyra bröderna? Med värme skildrar Johanna Bernhardson den relation som ofta varar längst i våra liv – syskonrelationen.
Det omätbara
Regi: Nils Petter Löfstedt
Just när hans föräldrar står i begrepp att gå i pension bestämmer sig filmaren Nils Petter Löfstedt att rikta kameran mot dem. De är av den gamla stammen, verksamma i en tid då samhällskittet ännu inte spruckit i fogarna och då omsorgen om andra var ett naturligt yrkesval. Den ena har arbetat som barnskötare, den andra som mentalskötare. Genom sin blick på föräldrarna och andra som arbetar inom vård och omsorg skildrar Nils Petter Löfstedt den hopplösa kampen mot samtidens tidsmätningar och effektivisering.
Leaving Jesus
Regi: Ellen Fiske
Hur förstår man livet när Gud inte längre gör det åt oss? En grupp före detta kristna fundamentalister träffas på ett retreatcenter i San Francisco. Genom terapisessioner, dans och övningar i tillit kämpar gruppen med att åter finna mening och en egen identitet befriad från de fundamentalistiska samfund de en gång fötts in i. Tillsammans finner de styrka hos varandra, men vägen bort från en given identitet kan vara svår att följa.
Meteoriten
Regi: Johan Palmgren och Isabel Andersson
En utomjordisk stenbumling på fjorton kilo landar strax utanför Enköping. Snart blir stenen en fråga för tingsrätten där det ska avgöras vem den rättmätiga ägaren till det kosmiska gruset är – markägaren eller meteoritletarna? Även om järnklumpen i fråga är av juridiskt sett okänd materia har den rättsliga dragkampen om den verkligen sina komiska poänger.
Om alla bara drar
Regi: Karin Wegsjö och Nazira Abzalov
Nazira bor med sin familj i Stockholms förorten Tensta. Hon älskar sitt område, sina grannar och sitt hem. När kriminaliteten smyger inpå knuten uppstår en konflikt om vad som är viktigast: Barnens trygghet eller den älskade granngemenskapen. Politiker uppmanar henne att stanna, men Nazira står inför polisens brist på agerande och en nedmonterad infrastruktur. Om alla bara drar är en kärleksförklaring till Tensta, skildrat ur ett inifrånperspektiv.
Skärvor
Regi: Sara Broos
”Sanningen var en spegel som föll från himlen och krossades mot marken. Alla människor hittade en liten skärva och trodde att de ägde hela sanningen.” I skärvor vävs enskilda livsöden från världens alla hörn samman med myter, drömmar och historiska händelser i ett associativt flöde mellan mardröm och idyll. Genom individuella och kollektiva upplevelser tar sig filmen an relevanta frågeställningar om vad det innebär att leva i en splittrad verklighet. En poetisk skildring av mörkret inom oss och i vår omvärld, om tidens gång och varje individs unika historia.
Som vi har älskat – en film om Sara Parkman
Regi: Gustav Ågerstrand
Violinisten, sångaren och kompositören Sara Parkman har revolutionerat svensk folkmusik med sin högstämda, mäktiga och maximalistiska musik. Hon är tredje generationens prästbarn som genom musiken predikar om solidaritet, kärlek och modet att förändra. I Som vi har älskat möter vi personen bakom Sara Parkmans starka scenpersona. En ung kvinna som försöker vara en skapande kraft när världen och det inre brinner. För trots stor framgång och oklanderliga prestationer skaver känslan av att vara fel inombords. Ett finstämt och intimt porträtt av en av Sveriges största musiker.
