fbpx

Äta djur

Vår jord är 3,5 miljarder år, däggdjur har vandrat här i 60 miljoner av dem, människor i 200 000. Vår kolossala påverkan på jorden började för 60-70 år sedan. ”Vi är nu Goliat och naturen David”, sägs det i Eating Animals. En film om människor, djur och ett livstillstånd som vi måste ta oss ur. Regissören Christopher Quinn kommer till Stockholm och Tempo.

Frågan till Quinn om att göra film på Jonathan Safran Foers fantastiska bok Äta djur kom från Natalie Portman. Christian hade inte läst den, men åkte på ett möte i New York där han förklarade att han inte var så där värst sugen på vegetarianism.
– Bra, sa Portman och Safran Foer. Sedan läste jag boken och den påverkade mig väldigt mycket.
Det första jag slutade med var mjölkprodukter. Sen kyckling, berättar Christopher. Men jag var inte främst intresserad av att göra en film om mat, sådana finns det så många av. Med boken som grund närmade han sig istället jordbrukare som fortfarande försöker skapa mat
för ett hållbart samhälle. Men som ser sig totalt överkörda av den megalomaniska djurindustrin.
– Jag ville göra en film om Amerika, om dess dramatiska förändring. Bönderna vi möter får berätta sina historier som leder oss vidare till de stora frågorna, kring hur vi behandlar vår planet, våra djur… Och i förlängningen oss själva. Det är självklart att vi inte kan göda en djurindustri som idag. Eller äta kött i den mängd som vi gör idag. Vi följer Frank, en liten kalkonfarmare i Kansas som har sina djur som vänner, (”Frank lärde mig att kalkoner har personligheter, att de kan längta efter honom bara för att umgås.”) Samtidigt får
vi en inblick i djurindustrierna som vuxit fram de senaste decennierna, enorma cancersvulster i jordbruket. Med intervjuer från North Carolina där lantbrukare luras på olösbara lån och med bilder från grisföretag som låter industrins stora urin- och skitsjöar rinna rakt ut i grundvattnet.
– En arg grisfarmare kom och pekade finger mot mig och när jag vevade ner rutan kunde jag bok-
stavligen inte andas. Inte prata, ögonen bara rann …

Det bor fortfarande folk i North Carolina, för deras ställen går ju inte att sälja. De måste bo i all denna livsfarliga skit. Som bonden Craig Watts.
– Han öppnade sina dörrar för oss, för han var trött på att bli utnyttjad. Och på att djuren behandlas värre än skräp. Med kycklingar som måste växa sig så tunga att benen bryts av. Han hatar det, men måste skuldsatt jobba vidare. Och är nu utsatt för allvarliga hot, för att han visade hur verkligheten såg ut.
– Vattnet, landet, djuren. Man behöver inte vara matematiker för att se att de inte går ihop, säger
Christopher. Det handlar inte om livsstil, det handlar om hur vi ska klara vår värld.

EATING ANIMALS
Lördag 10 mars 11.30 Bio Rio

Leave a Reply